Pryldelning 2.0

Pirate Bay indexerar filer som privatpersoner låter varandra kopiera, tingsrätten bedömde att dessa sökfunktioner och kontaktförmedlingen mellan privatpersoners datorer var mycket olagligt, mer pedagogiska exempel på orimligheten i intellektuella monopol måste tydligen skapas för att fördjupa debatten.  Blocket m.fl. kopplar ihop privatpersoner som vill sälja saker till varandra, detta är helt lagligt även om det är t.ex. (lagligt köpta) DVD-filmer. Låt Blocket och piratbukten korsbefrukta varandra under inverkan av den sociala webben och vips uppstår Pryldelning 2.0.

Genom att via indexerings- och sökfunktioner samla ihop lagom många intresserade till en regional tillfällig ”handings-kedja” som reglerar tidsfrist (köpetid) och pris (värdeminskning)  kan den pryl (film, kratta, tidning, whatever) de är intresserade av köpas av den första i kedjan och sedan raskt säljas vidare i kedjan då den använts.  Modellen passar utmärkt för saker som inte slits nämnvärt och inte behöver innehas lång tid. Låt oss ta exemplet en DVD-film:

• Gå in på Pryldelning 2.0 och se om det redan finns några kedjor för prylen (filmen) du vill äga en stund (i någon av de regioner du vanligen rör dig). Om inte, föreslå då en ny kedja genom att ta reda på inköpspris (inklusive frakt till din region), detta blir startpriset (låt säga 125 kr). Föreslå lämplig värdeminskningstrappa om det inte redan finns en väl utprovad för produkten (Det kan vara t.ex. 10 kr värdeminskning för de första fem köparna i kedjan och 5 kr för resterande, i detta fall skulle den förste alltså sälja vidare DVD:n för 115 kr till nästa kedjemedlem).
• Om det redan fanns en kedja under bildande anger du det högsta pris du kan tänka dig att lägga ut för prylen om den ska säljas vidare (enligt vald prisminskningstrappa) samt det högsta pris du vill ge om du skulle vara sist i en kedja och få behålla prylen, om du angett att startpriset är ok berättar du ävne om du kan tänka dig  göra första beställningen eller ej. Du anger även hur lång tid du behöver äga prylen samt om det finns ett senaste datum efter vilket du absolut inte längre skulle vara intresserad av att köpa den. Slutligen anger du några mötesplatser i regionen du tycker är bekväma att träffa säljare/köpare på, t.ex. skola, arbetsplats, köpcenter, bibliotek, bostadsområde.
• Sök och matchnings-algoritmerna sätter sedan, så fort tillräckligt många pusselbitar i form av intresserade finns, ihop en kedja som som stämmer med kraven och köpekedjan kan börja. (Om det i DVD-exepmlet finns någon som kan tänka sig vara sist i en kedja och behålla prylen för 60 kr så behövs alltså bara tio led i kedjan)

För att fungera krävs givetvis att systemet uppmuntrar folk att ha gott rykte om att sköta vidareförsäljningar inom utlovad tid, trevlighet vid överlämningar m.m. Algoritmer kan t.ex. premiera gott rykte vid turordning i kedjan.

Detta är inte för alla, men de som tycker om fysiska prylar och gillar det sociala i att fysiskt träffa åtminstone två andra som är intresserade av samma pryl samt har litet tålamod så kan det vara ett (än så länge) lagligt alternativ till piratbukten. Skickar man med något fysiskt i kedjan t.ex. ett kollaborativt pyssel i form av teckning eller berättelse som alla bidrar en snutt på så kan det bli kul om (åtminstone) siste man i kedjan plåtar och laddar upp slutresultatet. Om pysslet är relaterat till prylen så inspirerar varje prylkedja ett nytt verk 🙂

Vad blir detta? Kulturspridning för IPRED-skrämda? Kulturgemenskap för artefakt-kramare? Indexerad riskreducerande kapitalism? Begagnatmarknad på steroider?

Vi gissar att det finns lagar som säger att man bör förstöra eventuella egna ”säkerhetskopior” av kopierbara prylar man säljer vidare, men de privatkopieringar man eventuellt spridit till en nära vänkrets under sin ägandetid (redan ekonomiskt ersatt via privatkopieringsersättning etc.) bör väl dock knappast omfattas.

Tankar? Förbättringsförslag?

Du får gärna vara anonym (ange  t.ex. något som slutar på @slaskpost.se i epost-fältet om du vill).

Pryldelning behöver givetvis inte vara kopplad till PPBL(r). PPBL(r) ställer inte upp i EU-valet som pågår nu, vill du rösta fundera då på t.ex. PP (mesigt kort partiförkortning), eller valda personer ur det politiska etablissemanget. Märligt nog har inte ens de traditionella försvararna av kapitalismen och äganderätten synligt låtit sig påverkas av PPBL(r)s lärofäder, de amerikanska anti-monopol-ekonomerna Boldrin/Levine som tydligt visar hur copyright och patent inskränker fysisk äganderätt.

Schmolitik intervjuar PPBL(r)-avhoppare

Vi borde nog avfärda Schmolitiks  påstådda ”intervju” med PPBL(r)s ledare som en ren bluff och hävdat att de aldrig kontaktat oss vare sig via bloggkommentar eller mail (ppblr.se(snabel-a)gmail.com), men vi får väl istället berätta att de egentligen fått tag i vår tidigare PR-ansvarige a.k.a ”Bibliotekarien” som nu har hoppat av PPBL(r) leder utbrytarfalangen ”The Real PPBL(r)” (efter utländsk  inspiration).

”Bibliotekarien” med sitt anhang blev så besvikna över det ordinära Piratpartiets dominanerande ”åsiktsmonopol och bloggförtryck” att de bildade en reaktionär utbrytargrupp de han trots ihärdiga försök aldrig lyckades få någon av de ledande PP-bloggarna att länka till PPBL(r) i ett ordinarie inlägg. ”De har ingen tolerans för nya partibildningar, precis som gammelpartierna har de system för att gynna etablissmanget, fast i bloggvärlden”, sa han. Han såg sin hetaste dröm om en inläggslänk från Opassande gå i kras. Vi andra menade att det precis som på andra arenor bara handlar om ihärdigt arbete samt tålamod (alternativt stor partikassa) och pekade på ljusglimtar som uppmärksamhet i PPs forum. Vårt kommande inlägg om ”Pryldelning 2.0” (inte detta meta-inlägg) kommer sannolikt ge oss rätt i tålamodsfrågan så att vi kan vinna tillbaka utbrytar-utbrytarna.

När vi ändå har seriösa opinionsbildare som Schmolitik på tapeten vill vi passa på att be om hjälp från Klaus-Dieter “Klausi” Fliik vid den minst lika seriösa och än mer anrika Tankesmedjan Limbo (som idag avhandlar EU) att översätta eller sammanfatta och gärna kommentera sidorna 23-26 (om olika copyrightuppföljning beroende av specifik konstnärlig genre) i Against Intellectual Monopoly av Boldrin & Levine. Några av våra översättare säger sig vara för ”finkänsliga” för detta ämne men trodde att Fliik hade intresse av och god kunskap i ämnet.

”Nya Piratpartiet”, skäms!

Här försöker vi från PPBL(r), Pitatpartiet Boldrninst-Levinisterna (revolutionärerna), seriöst kritisera Piratpartiets politik från den sida de sällan angrips genom bildande av ett utbrytarparti och så kommer det två lallande stackars kreatör-virrpannor (Jens Ganman och Björn Höglund) och via den ”samplade” siten nyapiratpartiet.se och försöker göra humor av den fråga där Piratpartiet är som mjukast och konservativast, nämligen upphovsrätten. Att de sedan oemotsagta tillåts kräkas ur sig en massa missuppfattningar och lögner i radio är under all kritik! (Kan det bero på att de jobbat för SVT och SR?) Hade virrpannorna raljerat över att Piratpartiet ville avskaffa patent hade de i alla fall angripit något som Piratpartiet står för.

Bloggen cynism.se tar upp tilltaget, på ett relativt vettigt sätt, men har fel i följande:

”Framförallt kommer Jens och hans kompis inte att förlora någon kontroll. De kommer alltid att äga sina verk. Ingen annan kan någonsin sudda ut deras namn och sätta ditt sitt eget.”

Det går ju redan idag och kommer alltid att gå att sudda ut någons namn och sätta dit sitt eget på ett verk med mer eller mindre modifikationer, det har gjorts många gånger genom historien. Det är dock och kommer alltid förbli, oärligt och i de flesta fall olagligt, även om kommersiell upphovstätt avskaffas (eller förkortas enligt Piratpartiets mesiga förslag). Nuförtiden är det dock mycket lättare att avslöja sådant fusk:

1. Det är lätt att publicera något digitalt och få publiceringen datummärkt av ett antal pålitliga aktörer (t.ex. archive.org) För pappersböcker sker det t.ex. via ISBN-registrering, pliktexemplar till bibliotek m.m. Det är alltså lätt att ta reda på vem som var ”först” med publicering (det betyder dock inte att de nödvändigtvis var först att komma på en samma eller en snarlik idé).
2. Det är lätt att söka fram digitala ”återpubliceringar” via sökmotorer och därefter belysa tilltaget genom att t.ex. ”hänga ut” eller dra plagiatörerna inför rätta.

Rättande av några missuppfattningar virpannorna hasplar ur sig under radio-intervjun:

1. Piratpartiet vill inte avskaffa den ideella upphovsrätten. (Det vill inte vi heller eftersom PPBL(r) inte förespråkar lögn. Att hävda att man var ”först” med att publicera en idé som man egentligen plagierat utan källhänvisning är lögn.)
2. Piratpartiet vill behålla kommersiell ensamrätt, men förkorta den till 5 år (Det vill inte vi i PPBL(r). Kommersiellt kopieringsmonopol ska avskaffas helt i enlighet med tankarna från Boldrin/Levine. Ingen ska inskränka äganderätten för den som har köpt en kopia av en idé (originalet finns fortfarande kvar i ”kreatörens” hjärna och kan inte ”stjälas” med mindre än en kidnappning eller hjärntvätt). Köper man en idé-kopia t.ex. en skiva, bok eller teknisk pryl ska man få göra vad man vill med den, behålla, ge bort, plocka sönder, undersöka, kopiera… Det handlar alltså om att förstärka (inte försvaga) den fysiska äganderätten som idag är inskränkt av copyright och patent. Det ligger en motsägelse i att samtidigt offentliggöra och vilja kontrollera spridning/användning av en idé, t.ex. en melodi eller en berättelse. Vill du ha full kontroll över dina idéer så håll dem för dig själv eller inom en tät krets av pålitliga vänner (plus FRA), vill du sprida dem offentligt försök då inte diktera vad andra ska göra med idéerna.)
3. Vi har inte sett att Piratpartiet har uttalat sig negativt om varumärkens existens, så vi förstår inte vad virpannorna i radiointervjun vill säga med att sätta andras registrerade varumärken på egna saker. Piratpartiet länkar däremot till det utmärkta särtrycket ”Patent och Copyright – Behövs det?” av Karl-Henrik Pettersson skrivet på uppdrag av Forum för småföretagsforskning. I den skriften beskirvs varumärken som positiva för samhället samtidigt som den negativa baksidan av patent och copyright beskrivs tydligt och väl teoretiskt grundat. Även mycket från våra tankefäder Boldrin/Levine sammanfattas i det utmärkta särtrycket (se sid 22 och framåt).
4. Satir ska göras grundligt och seriöst, man ska läsa på om det man vill ironisera över. Annars framställer man sig själv varken som rolig eller intelligent utan bör istället betraktas som ointressant virrpanna.

Andra som uppmärksammat virrpannorna: opassande, opassande igen,  cynism, SR. Plus lite bakomliggande åsikter.

Uppdatering: Nu har Ganman och Höglund skrivit tidningskrönika om eländet också, där de häcklar den rättmätiga upprördheten över de uppenbara fel de gjort. För övrigt har ”Opassande” tagit upp ”satiren” igen och till på köpet luckrat upp PPs bloggförtryck en smula genom att släppa in oss med en länk. (Där ser du ”bibliotekarien”, tålamod är en dygd.)

Uppdatering 2: Nu presenterar vi en pedagogisk, social och konstnärlig torped mot ohållbar upphovsrätt: Pryldelning 2.0